Bild: PHILIP MAURITZSON Johan lyfter mot OS. Nu börjar den sista uppladdningen inför OS i London för Partillebrottaren Johan Eurén som här får sparring av klubbkollegan i Örgryte Erik Orwallius. Johan har röd trikå.
Johan är Partilles tyngsta OS-hopp
2012-05-10 När Johan Eurén kvalade in till OS förra helgen, var det en dröm som gick i uppfyllelse.
– Det är allt man tänker på som brottare, säger han.
Johan Eurén.
Föreställ dig att slita i fyra år för att kunna uppnå ditt mål och när det väl gäller avgörs allt på sex minuter.
Sådana var förutsättningarna när 120-kilosbrottaren Johan Eurén från Björndammen åkte till OS-kvalet i Kina förra helgen. I den avgörande matchen mot ryssen Alexandr Anutjin såg det mörkt ut efter 0–4-underläge i första perioden. När det bara återstod sekunder kvar av matchen behövde Johan, som var i parterröverläge, ta poäng.
– Man förstår hur kort tid det är kvar för tränarna skriker på en och så finns det två storbilds-tv-apparater vid mattan som visar tiden. Det var skönt när jag fick lyft på honom, men jag var orolig att jag hade trampat utanför mattan. När domaren blåste av matchen förstod jag att jag vunnit, berättar Johan som samtidigt konstaterar att han har minnesluckor från de avgörande sekunderna i matchen.
Fempoängaren innebar seger, och segern innebar allt. Johan hade kvalat in till OS.
– I kvalet var jag inte riktigt kontaktbar, men på prispallen sjönk det in och jag blev tung på läppen.
När PT träffar Johan är han nyss hemkommen från Kina, jetlaggad och förkyld, men som det verkar vid mycket gott humör. I går blev han officiell olympier när SOK släppte nio nya namn i OS-truppen. Johan kan börja planera för en Londonvistelse i sommar.
– Jag har varit med på ett för-OS och fått en känsla för vad det innebär, allt runt omkring kommer att bli så häftigt, och nu är jag där – jag är en av dem som får åka!
Johan har som främsta merit ett brons på EM 2010. För att nå sådana resultat krävs träning och åter träning. Han berättar att han ligger på träningsläger 170–180 dagar om året. Brottningen är hans liv och han har vant sig vid att ha ont mest hela tiden.
– När jag var yngre körde jag på och vaknade dagen efter med blåmärken. I dag vet jag innan en situation i en match ”det här kommer att göra ont”. Och efter ett par dagar på läger skriker hela kroppen, säger han.
Det han mest vill förbättra i sin brottning är att försvara sig i parterrunderläge. Rent tekniskt går det ut på att spänna varje muskel i kroppen för att bli så ”tung” som möjligt och försöka lägga sin tyngdpunkt på motståndarens koppling.
I Sverige är det dock svårt att hitta kvalificerat motstånd så Johan får ge sig ut i världen för att utvecklas.
– Det bästa lägret är i Ukraina, man bor på sunkiga rum i en sliten anläggning som är hundra år gammal. Det är inget charterhotell precis, men lägret drar jättemånga duktiga brottare som håller hög internationell nivå.
Johan beskriver målande hur brottarna på lägren får springa upp och ner för berg, bära varandra på ryggen och klättra i rep. På amerikanska läger föredrar man så kallade ”grindmatcher” där brottarna går matcher i en timme (i stället för sex minuter) tills man kräks.
All träning gör dock gott för självförtroendet.
– När jag går ut på mattan har jag känslan av att ingen slår mig. Min motståndare kan vara duktig men han har inte kört hårdare än vad jag har gjort, säger Johan.
Han ser sin främsta styrka i uthålligheten, han är inte den starkaste eller mest explosiva brottaren i klassen men han är lika pigg i tredje perioden som i första.
Ett liv som brottare har dock ett pris. Johan är sällan hemma i Partille och när han är här måste han återhämta sig och vid sidan av finns jobbet som vvs-montör.
– När man satsar på OS säger man nej till ett privatliv i fyra års tid. Det är svårt för familjer, kompisar och potentiella flickvänner att förstå, de hamnar i andra hand.
Johan förklarar att det är lättare att umgås med andra brottare för de förstår hur han har det.
– Jag blir lätt ”den tråkige” för jag kan till exempel inte sätta mig på krogen. Men jag har ett större mål.
Mat är en stor del av vardagen, om han ska kunna hålla sin vikt på 120 kilo och kunna träna varje dag. När han inte äter ett huvudmål så äter han mellanmål – kvarg – för det är så proteinrikt.
Närmaste veckorna handlar om att vässa formen inför OS. Att lyckas där handlar till viss del om att ha turen på sin sida och lottas mot ”rätt” brottare.
– Vitryssen som vann i kvalet förlorade i sin tur mot en georgier som jag inte har svårt för. Det är som ett familjespel och det ska stämma i fyra matcher, säger Johan.
Och stämmer det kan det bära långt.
– Jag är så nära att uppnå det jag satsat på sedan början av 90-talet. Då ville jag bli bäst i världen och min drivkraft har varit att utvecklas. Att hamna på pallen i OS hade inte varit fel, och det är inte helt orealistiskt. Har jag en bra dag är allt möjligt.
 Skriv ut
 Dela |
PHILIP MAURITZSON
031–340 24 36
philip.mauritzson@partilletidning.se |
|
