BLÄDDRA I PT
KLICKA OCH TIDNINGEN ÖPPNAS
Bläddra med pilarna i nederkanten.
Tidigare nummer finns i arkivet&ra
längst ner till vänster i den
öppna pdf:en |
|
Varför lyssnar vi inte på barnen?
2012-05-05
Varför lyssnar vi inte på barnen?
”Det var en gång en liten flicka som gick i förskolan. Hon hade många gånger gått förbi den ”riktiga” skolan som hennes syster gick i och tyckte att det skulle bli spännande att börja där. Många gånger tänkte hon på snälla lärare och att hon skulle lära sig läsa och skriva. Hon visste ju det för hon hade varit med flera gånger och hämtat sin syster. Dessutom hade skolan ibland saker som hela familjen blev inbjudna till. Då var både hon och bästa kompisen där och mös hur kul de skulle ha det i skolan när det var deras tur.
Året blev 2012 och den lilla flickan räknade med mammas hjälp hur många dagar till det var hon skulle få börja i storasysters skola. Hon pratade mycket om det. Ibland såg hon att mamma stod i telefonen och såg allvarlig ut. Dessutom hade mamma den här lessenrynkan i pannan många gånger. Men hur skulle den lilla flickan i sin vildaste fantasi förstå att det gällde henne.
En dag tog mamma och pappa henne till köksbordet och berättade att hon inte skulle få börja i samma skola som sin storasyster. Hon skulle dessutom inte få gå med sin bästis heller. Hela världen rasade ihop. Hon gick med mammas hjälp till farbrorn som bestämde sådana här saker. Han sade visserligen att han också tyckte att det var jobbigt att han inte kunde lösa att den lilla flickans skola inte hade tillräckligt med plats. Men det värsta var att han klappade henne på huvudet och sade ”men barn klarar sådant här, du får snart nya kompisar”. Den lilla flickan sprang hela vägen hem och grät i sin storasysters famn. Hon muttrade att farbrorn kunde själv byta jobb för han skulle väl också snart få nya kompisar han med. Hon kunde inte förstå att en vuxen farbror kunde säga något så dumt. Hela sommarlovet skulle hon behöva gå runt och vara ledsen och ha hål i magen istället för att tycka att skolan var rolig.”
Jag är inte släkt med någon familj som är drabbad av den allmänna röran där skolvalet bara är ett tomt löfte. Men så här ungefär kan ett litet barn tänka. Att vifta bort trygghet och rutiner för små barn med att barn klarar sådana här snabba byten och barn får snart nya kompisar är ett hån! Vi lever i ett samhälle som går snabbare och snabbare och det blir inte precis snällare. För trettio år sedan kunde man kanske trott att det skulle lösa sig på barns vis och det kanske hade gjort det. Men idag är barn mer stressade, mer hypade och mer beroende av trygghet i en salig blandning. De här blivande eleverna som råkat ut för detta blir inte tryggare över en natt de kanske aldrig blir det!
"Bara en mamma"
|
|
